”Honey” säger Liam medan han slingrar mitt hår runt en av hans fingrar. Jag vänder mig om och blickar in i hans bruna hundvalps ögon. Jag förstår fortfarande inte hur jag kan ha haft sån extrem tur i mitt liv att få ha denna vackra man att kalla min. Det är som om allt dåligt som har hänt i mitt liv lett till det fantastiska liv jag har idag. Jag skulle aldrig i mina vildaste drömar föreställt mig att jag skulle sitta i en soffa tillsammans med självaste Liam Payne.

”I think it´s time to make our relationship official for media and our fans, becouse, well I think they allready know about.” Säger min pojkvän och kysser mig mjukt på pannan.

”But the hate, Liam. The fans will hate me…” säger jag och tittar in i hans ögon som nu lyser av hopp att det jag just sa inte kommer stämma.

”No they won´t” säger han just som min mobil plingar till. Jag slingrar mig ut från Liams armar för att ta min mobil som ligger slängd på soff bordet. Jag märker att jag fått en del omnämningar på twitter och öppnar dem lite tvekande. Jag ångrar mig direkt efter jag läst vad som står.

””””” LEAVE LIAM ALONE YOUR  F***ING ATTENTION WHORE!’’’’’’’’’

’’’’’’’YOU DON’T DESERVE LIAM, HE’S TOO GOOD FOR YOU’’’’’’’

’’’’’’’’’ BITCH I HOPE SOMEONE RAPES YOU!’’’’’’’’’’’’’

’’’’’’’IF YOU DON’T LEAVE LIAM, WE WILL FOUND YOU AND KILL YOU’’’’’’

Jag stirrar extra länge på den sista tweeten. Hur kan de önska att jag ska miste livet när de inte ens känner mig. Jag känner Liams andetag på min axel och märker att han har läst allt. När jag vänder mitt huvud om och ser in i hans ögon känner jag inte igen mig. De ögonen som brukar vara fyllda med kärlek och omtanke är nu fyllda med ilska. Jag vet att Liam älskar sina fans över allt annat och jag börjar få en oroväckande känsla i magen att han kommer välja att göra fansen till lags istället för att vara med mig. Liam kramar om mig när ha ser hur mina ögon börjar fyllas med tårar. Han kysser mig lätt och jag börjar sakta känna att allt snart kommer bli bra igen.

”They just need more time to take it all in. They will accept you soon, darling. Don´t care about the hate. Just think about how much I love you. Liam kysser mig på näsan och ler sitt vackra snälla leende tusentals tonårstjejer drömmer om. Liam tar sin mobil. Knappar in någonting och lägger sedan tillbaka den på bordet.

”What did you write?” frågar jag och kollar på min pojkvän som nu sitter samanbiten bredvid mig.

”I just told them to stop sending hates to my girlfriend becouse she is a wonderful person and shouldn´t be treated like nothing else than that.”  

***

Vinden blåser kraftigt där vi står och väntar på flygplatsen där Liams familj snart ska landa för att se på kvällens konsert. Jag är faktiskt lite spänd att få träffa Liams föräldrar. Vem skulle inte vara det? Jag vet ju hur mycket Liams familj betyder för onom och om de inte gillar mig är det bye bye Bella för min del. Tillslut ser vi planet som snart kommer landa på landningsbanan framför oss. Nervositeten hugger till i magen, men Liam bara drar mig in mot honom  i en hårdare omfamning. Det känns så fruktansvär tryggt i armarna tillhörnade Liam James Payne. Jag fattar inte hur människan gör att skänka så mycket lugn. När planet äntligen står stilla och människor börjar stömma ut märker vi att även papparazisen börjat dyka upp lite här och var. Paul försvinner för att förklara att vi inte vill ha dem här och att det är en privat familjeåterförening. Tillslut ser jag Karen och Geoff. De ser så otroligt vänliga ut. När de kommit ner från trappan som leder från planet till marken kramar de först om sin son. Ja blir överaskad när även Karen ger mig en kram, men det känns riktigt bra, som en välkomstkram rakt in i familjen Payne.

”I understand why my son loves you, you are gorgeous!” Säger Karen efter kramen. Jag rodnar och kollar på Liam som ler kärleksfullt mot mig. Detta var inte alls så farligt som jag föreställt mig.

***

Redan under soundchecken är arenan omringad av tusentals fans som väntar ivrigt på att dörrarna ska öppnas och de kan gå in för att lyssna på sina idoler. Jag själv sitter på redan på främre raden med Eleanor och kollar på min alldeles egna idol som står på scenen just nu och förbereder sig. Det går inte att släppa blicken ifrån honom. Han är så extremt vacker. Varenda rörelser han gör får hans muskler att spela under hans vita t-shirt. Eleanor kollar roat på mig där jag sitter och vrålglor på min egen pojkvän som om jag aldrig träffat honom förrut. Jag skrattar när jag mötte Eleanors roade blick.

”It took a while for me to stop acting like I was an ordinary fan-girl every time Louis was on stage, too. They are so alive on stage if you know what I mean” säger hon till mig och blinkar med ena ögat.” Jag ler mot henne och ser att hon håller på att plocka fram sin kamera ur sin väska för att ta kort på killarnas uppträde. Shit, jag och Eleanor lovade Cal att ta kort under konserten, men jag har glömt kameran!

”Oh I forget my camera, I will be back in a couple of minutes” utbrister jag och Eleanor ger mig en retsam blick.

”Don’t be late! We promised Cal to take really good photos” säger hon retsamt och jag bara nickar till svar. Jag leds ut till den enda ingång som inte är blockerad med fans och börjar springa mot Liams och mitt Hotell. Arenan ligger en bit utanför för staden så det är en bit att gå. Det är antingen små skogsvägar eller motorvägar man får ta för att komma till arenan och jag valde såklart skogsvägarna eftersom det skulle varit livsfarligt att gå längs med den trafikerade vägen. Jag sprang en förvånandsvärt lång bit innan jag var tvungen att hämta andan och gå lite. Solen var fortfarande högt på himlen trotts att det var eftermiddag och fåglarna kvittrade, annars var det inte en enda människa som syntes var jag än kollade. Lite kusligt. Plötsligt hörde jag ett par röster bakom mig. Äntligen lite folk tänkte jag och fortsatte. Rösterna kom närmare och närmare och lät hotfulla. Jag vände mig om för att se vilka som gick bakom mig vinglar tre killar som verkar vara i ungefär i min ålder. De verkar vara väldigt packade trotts att det bara är eftermiddag. Jag bestämmer mig för att strunta i dem och fortsätter i samma takt som innan trotts att mina förföljare verkar komma närmare och närmare.

”Look at that chic.” säger en av killarna och jag vet att de menar mig eftersom jag är den ändå tjejen här. Jag försökte agera cool men det är svårt när skräcken börjar bubbla i magen.

”Cute with a nice body eh” skrattar en av killarna. De fortsätter att diskutera mig ett tag utan att jag lägger så tor vikt på att bry mig trotts att paniken växer i mitt bröst.

”Can we just take her in the bushes guys. I know she want it.” skrattar en av killarna och då blev jag absolut livrädd. Jag skulle precis springa bort från galningarna när en av dem greppade min arm. Jag slogs för mitt liv men de andra killarna hjälptes åt att hålla mina mina armar och ben så att jag inte kunde försvara mig. Jag började skrika på hjälp, men innan jag visste ordet av slogs något hårt mot min tinning och allt blev svart.

**Liams perspektiv**

Jag blickade ut mot publiken, eller ja publik kan man väl inte inte riktigt kalla det eftersom endast eleanor, scenarbetare, backstage teamet och Bella kollar på soundchecken, men.. men var är Bella? Jag tittade förundrat på den tomma platsen jämte Eleanor som var i full färd med att ta kort på allt och alla. Jag stod och tänkte så mycket att jag glömde att sjunga mitt solo när de var min tur. De andra killarna tittade lite irriterat på mig men fortsatte sjunga utan mig. Jag hoppade ner till Eleanor som sänkte kameran.

”Where´s Bella” frågade jag henne och kollade runt i arenan.

”She run away to get her camera. She left it at home, that silly girl” skrattade Eleanor och tog ett kort på mig och min oroliga blick. ”But it has been awhile since she left”, fortsätter hon. ”Mabye you should call her or something.” Jag nickade och tog upp min mobil och slog hennes nummer. Signal. Signal. Signal. Signal. Signal. ”Hej, du har kommit till Bellas röstbr…” Jag la in ett medelande på röst brevlådan och väntade. Ringde. Väntade. Ringde. Inget resultat. Jag bestämde mig för att åka och leta rätt på henne. Var kan hon vara? Mina föräldrar förstod min oro och bestämde sig för att följa med. Vi smög ut från arenan och började köra mot hotellet. Jag bestämde att det var bäst att köra skogsvägarna eftersom det antagligen var där hon gått. Oron växte i mig men jag försökte gång på gång säga till mig själv att hon bara inte hittar kameran. Även om jag vet att kameran låg väl synlig på byrån. Inget hemskt kan väl ha hänt henne.. Mer han jag inte tänka förrän jag såg någonting i buskarna längst med vägen. Vi stannade bilen och jag fick närmare objektet som jag nu såg var en livlös människohand. Jag drabbades av panik när jag såg att det var Bellas. Hon var täckt med smuts och hennes kläder var sönderdragna och vissa delar av henne totalt skändade. Jag ruskade henne och skrek hennes namn men ingen respons. Jag lutade mig mot hennes bröst och hörde att hjärtat slog som det skulle och andningen fungerade som den skulle trotts att den var svag. Jag tog upp henne i mina armar och bar henne mot bilen, där jag mötte mina föräldrars förfärade ansikten.

”It´s Bella….” Viskar min mamma medan tårarna trillar ner för hennes kinder. Jag hatar att se mina föräldrar så här, men jag måste vara stark för Bella.

”We have to drive immediately to the hospital” säger pappa tyst och torkar tårarna som börjar skymtas i hans ögonvrår. Innan han trycker gasen i botten och körde mot sjukhuset.  

***

Bella har varit inne i sjukhusalen alldeles förlänge nu. Jag går runt i sjukhuskorridoren och bara väntar och väntar. Mina föräldrar ser oroat på mig.

”Liam, darling she is fine I promised. Come, sit down with us” säger mamma och klappar på den lediga platsen mitt emellan henne och  pappa. Jag sätter mig och de slår armarna om mig och jag kan inte hålla tillbaka tårarna som nu rinner som floder nerför mina ögon, till min kinder för att sedan landa på mina byxor som är smutsiga efter att jag böjt mig ner i buskarna. Jag började hulka av gråt och borrade in mitt ansikte i min mammas famn. Jag vill inte att något ska hända mer. Det räcker nu. Jag orkar inte mer. Bella har redan lidit i sitt liv hon är inte värd att bli utsatt för något sånt här. Jag kunde inte göra något åt mobbarna som mobbade henne i skolan. Det är förståeligt eftersom jag inte visste, men jag kunde gjort något idag. Jag skulle aldrig låtit henne gå. Om jag inte skulle vara så inne i musiken skulle jag märkt när hon försvann. Jag skulle följt med henne. Inte låtit henne gå, men det är försent nu… och allt är mitt fel. Jag gråter och gråter åt min egen dumhet. Medan min mammas blus blir blöt av tårar och min pappa stryker mig lugnande på ryggen. Båda viskar att allt kommer bli bra och jag är verkligen glad att jag har dem här hos mig nu.

En sjuksköterska kommer ut från Bellas rum och jag ställer mig genast upp och torka mina tårar från mitt rödsvullna ansikte. Sjuksköterskan berättar att de satt in vätskeersättning, skickat dna-prover till polisen och sedan de bästa av allt. Att hon var vaken. Jag rusade in i rummet för att se min älskade kolla på mig med trötta ögon.

  **Bellas perspektiv**

Jag vaknade av att jag hade en dunkande huvudvärk och att hela min kropp kändes som en död massa. Jag kunde inte röra mig utan att det värkte överallt i kroppen. Jag blickade omkring i rummet jag befann mig i och förstod snabbt att det var en sjukhussal eftersom allt var vit och en massa sjukhuskläddapersoner var nu påväg emot mig. En ung sjuksköterska med snällt leende tog min hand.

”Hi, Bella how are you?”

”fine” lyckades jag säga trotts att rösten var svag och sprucken.

”Your boyfriend are outside and he is really worried about you. Should I let him in or should I leave you to rest?” frågade hon och tryckte lätt med sin hand runt min.

”I want to meet Liam” ville jag skrika men orden blev istället tysta och spruckna.

”Okay” sa sjuksköterskan och gick ut ur salen. Jag slöt mina ögon några sekunder och när ja öppnade dem igen såg jag Liam vid min sida. Hans ögon var fulla av oro och han tog min hand i sin.

”I’m so sorry Bella” viskar han medan tårar börjar bildas i hans redan rödsprängda ögon. Jag såg på honom med en blick som om jag inte trodde han var klok. Varför låter det som om detta var hans fel. Han hade inget med det här att göra.

”Why” frågade jag

”I wasn´t there when you needed me, I’m a terrible person.”

”No, it was my foult, you saved my life” Sa jag och sträckte min hand för att röra vid hans kind trotts att rörelsen gjorde ont i kroppen. Jag insåg att droppkanylen satt i min hand och var tvungen att sänka den.

”I will never leave you alone again, Bella”

”Yes you will and it´s okay. The fans need you right now at the consert. They miss you and they will be very sad if you don´t enter the consert.”

”I can´t leave you!”

En av doktorerna klappar Liam på axeln och Liam möter hans blick. Docktorn förklarar att det var bäst ifall han gick så att de kan förtsätta sina undersökningar på inre skador och andra åkommer som kan ha tillkommit av övergreppet.

Liam nickar, reser sig sen  och ger mig en lång passionerad kyss innan han långsamt lämnar rummet. I love you viskar han innan han försvinner ut. I love you too viskar jag innan sjukhussals dörren stängs igen.

Bellas perspektiv:

Jag öppnade dörren med mitt kaffe i högsta hugg. Samtidigt som jag öppnade dörren möts jag av en ljummen juli bris som smeker mitt ansikte. Jag stänger dörren och fumlar med att få fram mina nycklar ur väskan. Efter att nästan ha spillt ut mitt kaffe lyckas jag på något sätt låsa dörren och sätta mig i min bil. En stor suck lämnade mina läppar och jag viskade för mig själv ”åhhh jag hatar verkligen mornar”. Jag vred om nyckeln och backade ut från min uppfart och till min destination. Jag märker knappt att radion är på förrän min favoritlåt spelas och jag känner att mitt humör blir bättre. Jag kan dock inte fatta att Anne ska gifta sig imon. Jag är så glad för hennes skull, men samtidigt nervös eftersom att jag ska vara en av hennes brudtärnor. Innan jag vet ordet av är jag framme vid en byggnad som håller på att bli omvandlad till en festlokal för Anne och Robins bröllop. Jag kör upp och parkerar min bil bredvid byggnaden och sitter kvar en stund i bilen för att samla mina tankar. Jag tittar på alla människor som passerar genom byggnadens dörrar. Plötsligt bryts mina tankar när jag ser en figur som jag så väl känner igen. Mina kinder blir röda och mitt hjärta börjar slå kraftigt när jag bara ser honom närma sig min bil. Jag hoppar ur min bil och går för att möta honom.

Jag springer mot honom och kramar honom och han lyfter upp mig från marken och snurrar runt mig. ”I’m so happy you are here Bella”  sa Harry och släppte försiktigt ner mig, men innan jag hann svara kramades jag bakifrån av en något kortare person och av doften på hennes parfym att det var Anne. Jag vände mig om och kramade tillbaka. Anne har alltid varit som en mamma för mig sedan jag blev vän med Harry så bara tanken på att hon vill att jag ska vara hennes brudtärna gör mig rörd.

”Hi sweetie I’m glad you made it here so quickly” sa hon med det största leendet jag någonsin har sett på henne. ”I’m just so happy that you wanted me here” svarade jag och skrattade lite nervöst. ”….so are you nervouse for tomorrow?” frågade jag Anne som tog tag i min händer och kollade mig i ögonen innan hon svarade ”A little perhaps, however I’m so happy that you and Gemma are going to be my bridesmaids for tomorrow”. ”Yeah I’m so honored to be your bridesmade” svarade jag och kramade tillbaka hennes händer när jag upptäckte att hon inte längre kollade på mig utan hade nu ögonen på Harry som fortfarande stod bakom mig. ”Sorry sweetie  I’m just going to talk to Harry for a moment, okay?” sa Anne och släppte mina händer för att ta tag i Harrys arm och gå iväg med honom.

Just då kommer Gemma gående och ser mig. Hennes ansikte lyses upp och hon kramar mig. Hon tar tag i min arm och innan jag vet ordet av visar hon mig runt på områder.

Harrys perspektiv:

”Shit, shit, shit I hope Bella didn’t notice me staring at her, because apparently my mom did” tänkte jag för mig själv och kollade på mina fötter medan mamma styrde mina steg. På grund av det som hände vågar jag inte titta på henne utan först när hon försiktigt släpper taget om min arm vågar jag möta hennes blick. Vi står där och bara kollar på varandra för en stund innan mamma slutligen bryter tystnaden. ”So Harry are you and Isabell you know…. together?”  ”No we’re not” sa jag och återvände till att kolla på mina fötter som lekte i det gråa gruset jag stod på. ”But I can tell by the way you looked at her that you fancy her. Am I right?” sa Anne klappade mig förstående på armen. Efter ett tag svarade jag ”…..Yes….” och kände hur mina kinder blev tio nyanser rödare än vad de var sekunder innan. Försiktigt tittade jag upp på min mamma som nu hade ett allvarligt uttryck i sitt ansikte. ”But you know that Bella isn’t like the other girls you’ve been dating. She isn’t wearing a lot of makeup and she….” Jag orkade inte höra mer av hennes babbel utan avbröt henne ”yeah I know but there is somehing about her that makes me want to kiss her. But I’m afraid that if I do she will run away and I don’t want to lose her! “I totally understand your concern but ask her to dance with you tomorrow and make your move” sa hon och stötte lätt till mig med armbågen och skrattde glatt. “But what if she doesn’t want to kiss me…”  sa jag och mitt mod som nyss hade ökat sjönk nu snabbare än en gråsten. ”Oh my sweet, sweet boy look at me…. She will never in a millon years say no to you” sa hon och omfamnade mig och pussade mig lätt på kinden som hon alltid gjorde.

Bellas perspektiv:

Efter att ha undersökt området med Gemma sätter vi oss ner på trappan till ingången vid byggnaden och pratar om allt mellan himmel och jord. Efter en stund kommer Harry och Anne gående runt husknuten. Så fort Anne ser mig börjar hon le ett lurigt leende och Harry kollar inte ens på mig, vilket var konstigt eftersom att han alltid log när han såg mig jag ber till högre makter att jag inte har gjort något dumt. Men utan att tänka på mer på det satte jag mig i Annes och Robins bil och följde med dem hem eftersom att Anne tyckte det var bättre att jag sov hos dem i samband med att vi skulle upp tidigt dagen efter för att fixa inför bröllopet. Och självklart tackade jag ja till hennes inbjudan. När vi kom hem till Anne och Robin var det sent så vi bestämde oss för att sova för att vara så pigga som möjligt morgonen efter. Eftersom att jag tillskillnad från Harry och Gemma inte hade ett eget rum där erbjöd sig Harry att jag tog hans rum och att han skulle sova på soffan, men jag sa ”No, we can share bed if it’s okay with you?”. ”yeah sure no problem, but I have to warn you I might sleep talk” svarade han och jag bara skrattade. Vi klättrade in i hans säng och lade oss rygg mot rygg och jag kunde känna hans varma rygg mot min. morgonen efter vaknade vi av att Anne stod i rummet och kollade på oss med ett kärleksfullt leende på läpparna. ”wake up kids because it’s my wedding day!!!!” sa hon och började hoppa jämfota som ett barn på julafton innan hon plötligt lämnade rummet skrattande. Yrvaken svarar jag henne ”We’re comming in a minute” och då känner jag Harrys andetag mot min nacke och hans starka arm kring om mig. Jag ler och mina kinder blir varma och försiktigt säger jag ”Ehmmm Harry it’s time to…. Wake up”. ”I’m already awake” svarade han och reste sig försiktigt från sängen för att ta på sig en tröja och jag kan inte låta bli att smygtitta på honom. Jag märker att han ser mina blickar, men säger inget i ren och skär skam går jag upp och lämnar rummet när jag känner Harrys närvaro bakom mig. Väl inne i köket möts vi av ett stort bord fyllt med olika frukosträtter och det doftar underbart. Doften gör att jag blir medveten av hur hungrig jag faktiskt var och kom på att jag knappt ätit något dagen innan. Så jag satte mig ner och skulle precis börja äta av frukosten när dörrklockan ringde och in kom ett gäng fullt av stylister som skulle styla bruden och brudtärnorna. Så i all hast lyckas jag få med mig en macka medan Harry som var tvungen att lämna huset med Robin eftersom att brudgummen inte får se bruden innan bröllopet inte fick med sig någonting. Jag satte mig i stolen framför stylisten som började fixa med mitt hår när min telefon började vibrera på bordet bredvid mig. jag sträckte mig efter den och såg att det var ett sms från Harry. ”I hope you’re enjoying your sandwich because I’m starving…L” innan jag hann svara vibrerade den igen och det var ännu ett sms från Harry ”Btw I can’t wait to see you in that beautiful dress babe ;)<3xx” och jag rodnar när jag läser det. Plötsligt märker jag att Anne som sitter mitt emot mig kollar på mig och frågar ”Who was it from love?” ”Ohh… just a friend” svarar jag generat och svarar snabbt på smset ”naaaw <3 I can’t wait to see you in your clothes Hazza ;)<3 xx”

Timmar senare

Bröllopet var äntligen över och jag kunde äntligen andas ut eftersom att allt hade gått bra och nu var det dags för själva bröllopsfesten. Vi kom in i lokalen som såg sagolik ut var redan full med människor som minglade runt innan Anne och Robin bad alla att sätta sig på sin plats när maten blev serverad. Jag letade efter min plats och ser då att personen som sitter jämte mig är Harry.

Harrys perspektiv

Jag ser Isabell från långt håll och hon ser så vacker ut i sin klänning och smink och allt. Jag önskar bara att hon visste hur jag kände för henne…..

Bellas perspektiv

Jag slog mig ner på min plats och gav Harry ett varmt leende innan maten kom ut och vi började äta. Plötsligt hör jag Harry viska i mitt öra ”You look beautiful” och jag har inte krafterna att svara utan rodnar bara. När vi ätit klart kallpratar vi med de andra som sitter runt bordet när jag känner en stor hand på mitt knä och jag kollar förvånat på Harry som blinkar åt mig och låtsas som ingenting. Jag lägger min hand på hans och kramar den lätt, men innan något mer händer kommer servitriserna in med efterrätten och förstör stunden. Efter att ha ätit efterrätten under tystnad bryter Harry plötsligt tystnaden med att ta fram sin mobil och fråga om vi kunde ta ett kort ihop och utan att tänka att det var något fel på det sa jag ja. Innan jag visste ordet av höll han sin iPhone framför oss och pussade mig snabbt på kinden. Jag känner hur jag rodnar och ställer mig upp för att lämna bordet när Anne och Robin plötsligt klingar i glaset och meddelar att det är dags för bröllopsvalsen.

Harrys perspektiv:

Åh nej jag hoppas att hon inte tog illa upp när jag pussade henne på kinden, men hon är ju så söt när jag får henne att rodna tänkte jag och paniken kom sakta krypande när Isabell reste sig upp för att lämna bordet när jag blev räddad av ett klingande i glaset som gjorde att hon tvingades sätta sig ner igen. Jag har aldrig varit så tacksam för min mamma som jag var just nu. Vi satt båda två knäpp tysta och kollade när min mamma och Robin dansade sin bröllopsvals och jag önskar av hela mitt hjärta att det en dag ska vara jag och Isabell. Dessa tankar på Isabells och min framtid gav mig mod till att våga fråga Bella om hon vill dansa med mig och direkt när valsen var slut var det precis vad jag gjorde.

Bellas perspektiv:

Efter att ha tittat på Anne och Robins bröllopsvals önskar jag att jag någon dag skulle kunna dansa så med Harry, men jag vill inte förstöra vår vänskap med att fråga honom. Jag känner hur mina ögon blir tårfyllda, men innan den första tåren hinner lämna mitt öga harklar sig Harry bredvid mig. Jag blinkar snabbt bort tårarna och vänder mig till honom. ”Ehmmm…. Bella can I please have this dance?” sa han och log nervöst åt mig. ”Sure…” svarar jag helt chockad över att min önskan faktiskt slog in. Han tog min hand och vi gick tillsammans ut på dansgolvet samtidigt som ”Kiss me” av Ed Sheeran började spelas. Han la sina händer på min svank och vi dansar tätt intill varandra och jag kollar djupt in i hans gröna ögon. Efter en stund stannar Harry och tar mina händer i sina och frågar mig ”Bella there is something I always wanted to do…” ”and what is that..” försökte jag svara innan Harry avbröt mig med att pressa sina mjuka läppar mot mina och jag besvarar den och en våg av chock rinner över mig  när jag inser vad som just hände. Men i samma ögonblick som våra läppar lämnar varandra och jag ser hans vackra ögon och vackra leende försvinner all min oro och jag vilar mitt huvud mot hans bröst och hör hans hjärta slå samtidigt som han försiktigt pussar toppen av mitt huvud och vilar sitt huvud ovanpå mitt. Vi fortsätter sakta röra oss till musiken och Harry viskar i mitt öra ”I love you Bella, I reallyd do and I have loved you since the first time I laid my eyes on you…” “I love you too” svarade jag tyst emot hans bröst och jag känner hur tårar av lycka börjar rinna längst mina kinder och Harry pussar mjukt bort dem och vi dansar hela kvällen tills klockan är 3 och det hela slutar med att Harry och jag somnar i varandras armar.

----Dagen efter----

Jag vaknade av att Harrys mjuka läppar mötte mina och jag kände av en lätt huvudvärk sedan gårdagen. ”Wake up honey, how are you feeling today?” viskade Harry mjukt i mitt öra. ”I’m a bit hung over since yesterday” svarade jag och masserade försiktigt mina pulserande tinningar innan jag sakta sätter mig upp och börjar gå fram mot garderoben för att hitta lite kläder. Jag hittar en av Harrys tröjor och tar på mig ett par tights innan jag vänder mig om mot sängen och ser att Harry har somnat om igen. Jag skrattar för mig själv och börjar hoppa i sängen som ett litet barn och skrika ”HARRY LETS GO SHOPPING” och jag ser hur han vänder och vrider sig för att kunna somna om, men slutligen reser han sig upp gnuggar sig i ögonen ”Okay sweetie…” vi gör oss i ordning innan vi lämnar huset. Det var en underbar dag full med skatt och lycka och Harry släppte inte min hand en enda sekund under hela shopping rundan. Jag kände mig verkligen som världens lyckligaste tjej. Harry tar mig till alla möjliga ställen i London till och med hans gamla bageri som han arbetade i och jag fick träffa världens sötaste tant som hette Barbra som hade miljoner historier om Harry som hon berättade för mig. Resten av kvällen spenderade vi i Harrys hus och gjorde ingenting speciellt utan njöt bara av varandras sällskap.

--- några månader senare----

Jag stod backstage på en av killarnas konserter och om bara några timmar var det dags för konsert. Jag stod för mig själv och väntade på att Harry skulle prova klart sina olika kläder till konserten när Liam kom gående mor mig och kramade mig. ”Hiiiii Bella. How are you and how is it going with Harry?” “It’s all good! I really love him” svarade jag och rodnade innan jag fortsatte med en fråga jag funderat på länge men aldrig vågat ställa ”So…. Is it true that you and Danielle broke up..” Liam kollar bort och efter en stund svarar han ”…yeah… it didn’t work out” och jag ser att hans ögon blev glansiga så jag kramade om honom för att trösta honom. ”Oh I’m sorry Liam” sa jag medan Liam började gråta och jag klappade honom tröstande på ryggen tills Louis kom gående. ”Liam what’s wrong?” frågar han oroligt och vi berättar allt för honom. Louis försöker också trösta honom och jag beslutar mig för att det är dags att hitta Harry. ”It’s going to be alright Liam…. Everything is going to be okay in the end but I have to go and find Harry” sa jag och pussade honom vänligt på pannan innan jag gick för att hitta Harry. Jag hittar Harry i sitt omklädningsrum i full fart med att byta om och när jag öppnar dörren står han där utan tröja och jag kan inte låta bli att stirra lite. ”So Bella do you like what you see?” frågade han och skrattade lite. ”Yes” svarade jag generat och han kommer och kramar mig. ”Good because I like what I see aswell” sa Harry och vi började båda skratta.

Sedan under konserten var stod jag där backstage och såg Eleanor komma mot mig med världens leende på läpparna och håller två tröjor i handen. När hon kommer närmare kastar hon en av tröjorna till mig och jag ser att det är en I love Harry – tröja och Eleanor håller i en I love Louis – tröja. Vi börjar fnittra som två tio åriga tjejer och tar på oss tröjorna. Jag tar fram min mobil och vi tar ett oseriöst foto som jag lägger upp på Twitter och skriver ”Just hanging around an One Direction concert whit my bestie @eleanorjcalder :Dxx btw who loves our new shirts?” sedan står vi tillsammans och tittar på konserten. Efteråt betämmer sig jag och Harry att titta på filmer i turnébussen istället för att gå ut och festa med de andra. Samtidigt som vi startar den första filmen börjar min telefon att vibrera och jag ser att det är min Twitter som får en massa kommentarer och alla är till min och Eleanors bild och alla är elaka. Ja känner hur varma tårar rinner längst kinderna på mig och utan att fråga vad som är fel tar Harry min telefon och börjar läsa. Hans grepp om min telefon blir hårdare och argare innan han kastar telefonen och hämtar sin egen. Harry är den ända som vet att jag brukade bli mobbad i skolan så när han såg allt hat rann det över för honom. Han loggade in på sin Twitter och skrev ” stop bulling my girlfriend, if you bully her one more time, I call the police!” Jag läser det han skrev och kysste han hårt innan jag sorgligt viskade “Thank you”. ”No problem” sa han och pussade min kind ”and Bella” sa han och reste sig upp. ”yeah” svarade jag osäkert och reste mig också. ”Jag älskar dig” sa han mjukt. ”Jag älskar dig också Harry” sa jag glatt innan jag kysste honom och vi fortsatte att kolla klart på filmen innan jag somnade med huvudet mot hans bröst till ljudet av hans hjärta.

Bellas perspektiv

Maj solen sken och värmde våra ansikten när vi med stolta steg gick mot friends arena där våra största idoler skulle hålla sin första Sverige konsert. Väntan har varit lång och enda sedan Paul blev deras livvakt hade han lovat att jag skulle få träffa killarna. Jag är lite orolig ifall han känner att jag utnyttjar honom eftersom vi inte hade någon speciell kontakt innan han blev nära vän med killarna. Han var bara pappas bror i England. Ingen speciell, men nu umgås han dagligen med världens största pojkband! När jag fick veta av pappa vad hans nya jobb var tog jag genast kontakt med honom för att bygga upp en bättre relation. I efterhand känns det hemskt nu när vi har blivit så nära, men jag menar vad gör man i en sådan situation? Jag försöker dagligen intala mig själv att alla skulle göra det samma men jag är orolig att Paul kommer säga nej till att vi ska gå på konserten eftersom han lovat oss både bra platser och en träff med one direction helt gratis. Jag blir lite ledsen på mig själv när jag tänker på det och Emma verkar så glad att ha den möjligheten eftersom hon är bästa vän med mig. Jag vill inte svika henne.

”Kan du fatta att vi ska se dem!”, säger Emma och hoppar på stället på ett sätt som inte riktigt såg friskt ut.

”Haha ta det lugnt Emma”, sa jag och skrattade åt hennes beteende. ”Du kan ju inte beté dig så när vi träffar dem, du kommer skrämma iväg dem.”

”Ha! Nej det kommer jag inte göra men det är väl bara bra om jag får ut all energi nu så att jag kan vara lugn sen?”

”Ja jag antar det”, svarade jag och log mot min vän.

***

När vi kom till arenan blev vi chockade. Hundratals fans stod runt arenan och sjöng, skrattade och pratade. Det var en speciell syn. Många hade samlats vid stängslet till garaget där turnébussarna stod, och tittade nyfiket in. Jag och Emma ställde oss lite närmare dem. De pratade om att de hade sett Louis åka skateboard där inne. Jag blev plötsligt nervös. Hur skulle jag egentligen reagera när jag såg dem på riktigt. Jag rös i hela kroppen. Plötsligt dämpades mina tankar av ett öronbedövande skrik och jag såg Paul komma ut från garaget. Han gick i min riktning och jag var tvungen att hålla för öronen för allt skrikande. Herregud kunde de inte bara lugna sig. Han är ju bara deras livvakt. Paul gick fram till mig och Emma och släppte in oss medan han höll undan de andra fansen som skrek hans namn och bad om att få komma in och träffa killarna. Jag kramade min farbror snabbt. Det var en obeskrivlig känsla att äntligen få träffa honom efter att bara ha pratats vid i telefon.

”Let´s go inside” skrek han till oss för att vi skulle höra vad han sa över alla skrikande tjejer. Vi nickade och började gå mot garaget. Jag var spänd som en fiolsträng för att kanske få en blick av killarna i garaget men allt jag kunde se var olika arenafordon. Vi gick in genom en dörr som ledde till ett litet backstage rum inne i arenan.

”I´m so glad to finally meet you Isabell“, sa Paul och kramade mig igen för att sedan se på Emma. ”Who is your friend”

”Oh that´s Emma”, sa jag och log mot min vän som log tillbaka mot mig. ”We are like sisters.” Jag kramade om Emma för att verkligen bekräfta att hon inte var ett fan från utsidan som lyckats smita in med oss.

”I can see that”, skrattade Paul, “you´re going to see the boys and meet them, okay?” Både jag och Emma kollade på varandra samtidigt men uppspelta ansikten.

”That sound´s really great” sa vi i kör mot Paul som nickade till svar.

***

Efter att vi fick det fantastiska beskedet av Paul att vi verkligen skulle få träffa dem satte vi oss på våra platser i den än så länge tomma arenan. Det var så tyst att jag undrade om verkligen 1D-killarna var bakom scenen som Paul hade sagt att de var. Emma och jag satt länge tysta för att höra något ljud men vi kunde inte indentifiera något. Fler människor började snart droppa in och sätta sig. Arenan fylldes av mummel från tusentals männiksor. Vi började bli mycket nervösa och när äntligen showen startade var jag nära att tappa andan.

***

Louis perspektiv

Vad gör de två tjejerna inne i arenan, tänkte jag när jag tittade ut genom kuliserna. Den ena tjejen var den sötaste jag någonsin sett och jag bestämde mig för att försöka komma närmare henne på något sätt. Liam kom plötsligt gående mot mig och klappade mig på axeln.

”What´s up, mate” sa han och försökte se vad det var jag kollade på. ”Oh that´s Paul´s niece and her friend, they are going to our meet and greet too.” Jag kände mig glad inombords och log mot Liam med ett töntigt leende. Det kanske jag inte skulle gjort för han verkade fatta vinken.

”Ohh, you fancy her”, sa han och blinkade. ”Yeah she is really sweet, but you have a girlfriend, remember!” Liam gav mig ett skämtsamt men lite förhårt slag i sidan och gick sedan tillbaka till de andra killarna som samlade sig inför föreställningen. Han verkade nästan lite sur på något sätt. Konstigt. Jag tittade in genom kuliserna igen och då hur arenan nu började fyllas av människor. Jag gick till de andra och försökte samla mina tankar för att fokusera på låttext istället för tjejer. Jag har ju Eleanor. Vad håller jag egentligen på med? Förvisso är mina känslor för henne inte som de var förut precis eftersom vi har bråkat en hel del och jag förstår mig bara inte på henne ibland, men jag har levt med henne så länge och vet inte vad jag skulle göra utan henne. Plötligt kände jag något tungt på ryggen och förstod att det var Niall som höll på att brotta ner mig. Jag skrattade åt att inget kunde få mig på bättre tankar så snabbt än mina 1D-boys.

***

Det var svårt att hålla reda på texten till mina solon när jag ständigt höll blicken på den vackra tjejen längst fram. Hon som skulle, enligt Liam vara Pauls brorsdotter. Jag såg att hon verkade ha roligt, men jag ville verkligen närma mig henne på något sätt. Jag började tänka på hur Liam brukar ta och filma med fans mobiler på scen. Jag bestämde mig för att ge det en chans och gick fram till tjejen och frågade henne om jag fick låna hennes mobil. En rysning av glädje spreds sig i min mage när jag såg hur glad hon blev av att jag frågade. Hon nästan tappade telefonen i golvet . Jag skrattade och greppade telefonen och började filma runt lite på scenen. Ja började verkligen förstå varför Liam gillade det. Det var verkligen superkul! Jag gick fram och lämnade tillbaka telefonen, Jag vågade till och med blinka lite åt henne när hon tackade för att jag återlämnade den. Med stärkt självförtroende och glädjerus fortsatte jag konserten och jag kände mig bättre och starkare än någonsin. Även om jag kände Liams svartsjuka blickar bränna i min rygg.    

***

Bellas perspektiv

Jag har aldrig varit så glad. Louis filmade med min mobil. Hela jag ville explodera av lycka. Detta händer bara inte. Emma och jag skrek och dansade som vi aldrig gjort innan och jag märkte faktiskt att både Liam och Louis tittade åt vårt håll. Lyckan var total.

***

Det lilla rummet hade ungefär tio stolar och alla var upptagna av tjejer som såg ut att dö av nervositet. Dessa hade verkligen kämpat för att få sina meet and greet träffar genom att vinna i olika tävlingar. Jag kände mig hemsk som bara lyckats glida in på ett bananskal tackvare att Paul. En av tjejerna vid ett bord, som såg ut att vara i vår ålder log mot oss och flyttade till sin kompis så att de trängde sig på en stol. Hon pekade leende på den lediga stolen. Jag och Emma trängde oss ner på den lilla stolen.

”Hej jag heter Lisa,” sa tjejen och streckte ut handen för att hälsa på oss. Vi hälsade båda två genom att ta hennes hand och säga våra namn. ”Jag vann meet and greet i en spotify tävling ni då?” fortsatte hon.

”Ä-äh Paul är min farbror så han fixade träff med dem.” Tjejens vänliga ansikte förendrades och hon så inte alls lika vänlig ut längre.

”Så du menar att tackvare att du är släkt med deras livvakt får du träffa dem!? Det är helt sjukt!” Lisa ställde sig plötlsligt upp och tittade ut bland de andra tjejerna som vänts sig om för att höra vad som händer. ”Alla vi som sitter här inne har kämpat för att komma hit, men du din lilla bitch bara tror att du förtjänar att vara här bara för att du tror du har rätt eftersom du är släkt. Du har inte mer rätt än oss! Så dra härifrån!” Hon pekade mot dörren och jag kände tårarna komma i mina ögon.

”Säg inte så åt min bästa vän” Skriker plötsligt Emma till Lisa som verkar lite chockad. ”Kom Bella vi går här ifrån.” Emma tog min hand och vi gick ut från det lilla rummet med alla blickar efter oss.

”Hon har kanske rätt, Emma. Jag är kanske inte värd att träffa dem.” säger jag och tittar in i Emmas allvarliga ögon.

”Jo det är du, du ä lika mycket värd som alla andra directioners i världen att träffa killarna. De andra tjejerna är bara avundsjuka.” Jag nickar och vi kramar om varandra hårt enda tills jag känner att någon petar på min axel. Det var Paul.

”Hi, girls why aren´t you in the waiting room with the other girls.” sa han och tittade förvirrat på oss. Jag berättade allt för honom och han visade oss till ett annat rum där vi kunde vänta tills de andra var klara. Det kändes bäst så tyckte både jag och Emma. Jag vill aldrig träffa de tjejerna igen.

Louis perspktiv

Varje gång det kom in nya tjejer till meet and greet rummet blev jag besviken, trotts att jag inte visade det. Ingen av dem var ”tjejen längst fram”. Efter att alla korten var tagna var det svårt att dölja min besvikelse att inte Hon och hennes kompis kom. Liam har verkat små sur hela dagen och jag har försökt att undvika honom, men han såg faktiskt också lite ledsen ut. Precis när vi skulle lämna rummet kom Paul in.

”Wait a minute guys, there are two more who want to meet you” sa han och visade in de två tjejerna från första raden. Det var svårt att dölja lyckan jag kände. Det var som om mitt hjärta hoppade glädjeskutt i mitt bröst.

Bellas perspektiv

Jag och Emma hade redan bestämt hur vi skulle fördela det. Jag skulle gå till mina favoriter först och hon till sina. Vi frågade Paul om det var okej att prata lite privat med dem och det gick han med på. Han visade in mig, Louis och Liam i ett rum där vi kunde vara lite för oss själva. Jag ville verkligen det för at kunna förklara hur mycket de betydde för mig. Paul presenterade mig som sin brorsdotter och lämnade oss sedan ensamma.

”Nice to meet you, babe.” Säger plötsligt Liam och skiner upp. Jag blir lite generad och tittar ner mot mina fötter. Jag tar försiktigt ut breven jag har i fickan och ger dem till Louis och Liam.

”What is this, love?” frågar Louis och får en märklig blick av Liam. Jag blir ännu en gång generad men säger:

”It´s something I want to tell you boys, read please.” Killarna börjar båda två läsa på min lapp där det stod följande:

” Hi! :) You mean a lot for me! you make me feel beautiful and make me happy. You make everything fun and worth to live. I love you so much! Good luck in the future and I hope you guys will together forever. Love from your biggest fan Isabell. :) <3”

Louis och Liam stod och kollade på sina lappar för att sedan gå fram och ge mig en gigantisk kram. Jag kände hur all depression från vad Lisa sagt bara gled av mig. Jag kände mig starkare än någonsin. När vi stod där kom plötsligt Paul in.

”Oh sorry, but it´s time to take photos now”, sa han och log mot oss. Vi gick tillbaka till rummet med Emma, Niall, Zayn och Harry. Jag och Emma hade såklart glömt att tänka ut hur fotot skulle se ut, så när Paul frågade oss blev vi helt ställda. Vi ville ju varken ha ett tråkigt foto och vi ville verkligen inte be killarna om någonting för konstigt. Louis gjorde ett tecken till Paul att han visste vad han skulle göra och plötsligt kände jag hans läppar mot min kind. Jag blev väldigt chockad men bad en bön att det inte skulle synas på kortet hur chockad jag var.

Louis perspektiv

Det gällde att agera impulsivt om någonting skulle gå den vägen jag ville och att ge denna söta tjej en puss på kinden kunde hjälpa mig mycket. Dels för att hon måste veta att jag gillar henne och dels för att jag ville se hur hon reagerade på det, svårare än så är det inte. Efter fotot kände jag att någon snabbt och våldsamt drog in mig i rummet bredvid. Det var Liam och han såg inte glad ut.

”What are you doing Louis!” Skrek Liam till mig medan han pressade mig mot väggen. Dörren var stängd in till fotorummet och jag hoppades verkligen att ingen hörda. ”Are you totally inzane! You have Eleanor and you know that I like her!” Det brast för mig nu och jag kunde inte hjälpa tårarna som trängde sig upp i mina ögon.

”I know”, sa jag till min bästa vän.”But I´m so unhappy with her.”

”Louis, I know you, you would never betrade your girlfriend and flirt with another girl. Tell me the truth!” Jag kände hur jag började känna mig tvungen att säga sanningen till Liam. Sanningen som jag hållit för mig själv så länge.

”I saw Eleanor with another man.” Sa jag sakta med gråten i halsen till Liam som chockat släppte greppet om mig. ”She told me that I didn´t deserve her becouse I´m never home and something like that. I didn´t want to break up with her but she doesn´t want to meet me anymore, and when I saw this lovely girl in the front row. I finally felt happy again.”

”I understand” sa Liam lugnt. ”I´m sorry.”

Bellas perspektiv

Jag undrade verkligen var Louis och Liam tog vägen. De bara försvann. Jag hörde ljud från rummet bredvid och jag och Emma kollade misstänksamt på varandra.

”Lilo moment”, sa Niall och skrattade.

Tillslut kom de tillbaka igen och det var svårt att undgå att Louis var röd i ögonen som om han hade gråtit.

”Ready for your second picture” sa Paul och log mot oss. Liam lyfte plötsligt upp mig i famnen som om jag var hans nyblivna fru. Louis såg på oss med skrämd blick, men Liam blinkade skämtsamt åt honom.

”Don´t worry love I´m your superman” sa Louis och kysste mig samtidigt som kamerablixten fångade hela händelsen på bild.  

Isabells perspektiv:

Jag vaknade en djupt störande snarkning. Jag slog genast upp ögon för att lokalisera vart ljudet kom ifrån. Jag satte mig snabbt upp och kollade mig omkring. Min blick fästes på den stora dubbelsängen som fanns i rummet där Liam och Danielle låg tätt intill varandra med armarna om varandra. De sov där så fridfullt och gulligt att det gjorde ont i hjärtat på mig bara jag tänkte på det. Jag har alltid varit avundsjuk på Danielle för att hon är den som har fångat Liams hjärta och inte jag.

***

Eftersom att jag nu var vaken och inte hade en tanke på att somna om bestämde jag mig för sträcka mig efter min mobil för att kolla Twitter och annat. När jag då såg att klockan bara var halv sju bestämde jag mig för att gå ner till stranden och utan att väcka Danielle och Liam. Så tyst som jag bara kunde smög jag upp ur sängen. När mina nakna fötter möttes av det kalla golvet gick en rysning längst hela min ryggrad, men jag kämpade emot den och smög fram till garderoben för att byta om. Jag tog min väska i farten och halvvägs ut genom dörren skrev jag en lapp som talade om var jag var och la på hallbordet innan jag försiktigt stängde dörren och begav mig till stranden.

***

Väl vid stranden möttes jag av den mjuka havsbrisen som lekfullt blåste i mitt hår och jag vågorna som försiktigt smekte den mjuka sandstranden. Jag tog av mig skorna och började gå längst sandstranden. Trots att klockan bara var halv sju var det ovanligt varmt ute och det kalla havsvattnet kändes underbart mot mina fötter. Jag låter mina tankar vandra iväg och jag blickar ut mot horisonten när jag plötsligt går emot någonting. När jag kollar upp möts jag av ett par underbara blåa ögon som tillhör en kille som jag aldrig har sett innan. Han ser ut som tagen ur en film. Jag känner hur mina kinder blir varma och tänker på hur jag själv ser ut. Mitt hår är rufsigt på grund av vinden och mitt ansikte är osminkat. Mina osäkerheter  försvinner genast när killen som troligen är badvakt på stranden börjar prata med mig. ”Oh sorry beautiful I didn’t see ya’. I’m James, so tell me what are a girl like you doing here at this time of the day” säger han och blinkar flörtigt till mig. “Well I just walkning to clear my mind, what about yourself, what are a guy like you doing here?” säger jag och försöker att vara lika flörtig tillbaka. “Just lifeguarding” svara James och skrattar lite lätt åt mitt försök att flörta med honom. Vi står och kollar på varandra när plötsligt en annan livvakt ropar på James. ”I guess I have to go…. See ya’” säger han och vinkar mot mig och skyndar sedan bort mot den andra livvakten. ”See ya’…..” säger jag lågt för mig själv och tankarna på Liam och Danielle kommer tillbaka till mig. Jag sätter mig sorgset på en sten lite längre bort och kollar på de som nu har kommit för att simma i havet.

Liams perspektiv:

Jag vaknar med armarna om Danielle och den välbekanta doften från hennes hår. Solen skiner genom fönstret och Danielle slår upp ögonen och pussar lätt mina läppar. ”Good morning babe” säger hon sömnigt. ”Good morning ” svarar jag halvvägs uppe ur sängen och märker att Isabell är borta. ”Hey have you seen Bella?” frågar jag och känner en oroskänsla i magen. ”No, why?” svarade Danielle som även hon märker den tomma sängen som står intill väggen. Jag bryr mig inte om att svara utan letar runt i rummet efter lettrådar om var Bella kan vara. När jag var nära att ge upp ser jag en lapp på insidan av dörren ”Hi! I’m out for a walk on the beach //Bella” kan jag läsa när Danielle hoppar fram bakom mig. ”Let’s go to the beach babe, I would love to spend some alone time with you” sa hon och tog min hand och drog mig ut genom dörren.

Isabells perspektiv:

På långa vägar kan jag höra Danielles skratt bakom mig och jag vänder mig om för att se Liam och Danielle gående hand i hand längst strandkanten. Jag känner att mitt hjärta ännu en gång brister och jag känner hur jag inte orkar prata med dem just för tillfället så i ett försök att komma undan från dem sätter jag mig bakom ett träd några meter bort och sökte skydd från trädets skugga. Jag hör Danielle och Liam komma närmare och närmare i takt med att deras röster blir starkare och starkare. Jag ber till de högre makterna av hela mitt hjärta att dom inte ska se mig.

Liams perspektiv:

Danielle och jag går längst strandkanten och jag hör hennes röst i mitt bakhuvud, men jag kan inte koncentrera mig på orden som kommer ut ifrån hennes mun för allt jag kan tänka på är Isabell. Jag känner hur Danielle drar min hand med sig mot en sten som vi sätter oss på och jag orkar inte fråga varför vi satte oss där. Jag vet att det måste vara någonting fel på Bella för hon brukar inte beté sig såhär. ”I feel sorry for Isabell…” säger jag utan att tänka mig för. Danielle blir tyst och jag vänder mig mot henne för att mötas av hennes chockade och ser lite förolämpad över att jag inte lyssnade på vad hon sa. ”…..why?!” säger hon lite irriterat. Utan att tänka mer på vad Danielle pratade om nyss. ”I don’t know really…. She just looks so sad when the two of us are hanging out and when we are spending time with the other lads.” Sa jag och kände hur otroligt synd jag tyckte om Isabell. ”Well it’s not our fault that she doesn’t have a boyfriend and when I think about it I think she should get fired. She’s not doing a great job after all” sa hon irriterat och på gränsen till otrevligt.

Isabells perspektiv:

Jag kan höra exakt allt som Danielle och Liam säger när dom sitter på stenen och jag känner hur det börjar bränna bakom mina ögon och jag känner mig som världens dummaste person. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att Liam och de andra gillade mig. Jag torkar mina ögon och bestämmer mig för att göra som de vill och sluta. Jag reser mig upp och går tyst i deras riktning.

Liams perspektiv:

 Jag känner hur jag själv blev irriterad på Danielle, hur kan hon säga så om Bella som är världens snällaste tjej? Jag kan medge att det tar det tar lite längre tid för henne att lära sig sakerna, men det är ingen världskatastrof. När jag inte svarar henne fortsätter Danielle att uttrycka sina känslor för Bella. ”I think she should leave us alone and forget about us. She’s obviuosly obsessed with you and the other lads and all she wants is the fame and…” Innan hon hinner tala till punkt hör jag en hostning bakom mig och bade jag och Danielle vänder oss om och möts Bellas uppgivna ansikte. Hennes ögon är röda och hon nästintill viskar ”I will do as you want and quit so I hope you’re happy now….” Innan jag hinner reagera har Bella vänt sig om och småspringer med huvudet i ansiktet på väg till hotellet. Allt jag kan göra är att titta på Danielle som generat kollar ner på sina fötter. Jag släpper hennes hand och reser mig frustrerat upp och skyndar efter Bella.

Isabells perspektiv:

Jag springer med gråten i halsen och tårarna strömmande längst mina kinder. Jag kan inte fatta att Liam, killen jag har varit hemligt förälskad i inte vill att jag ska jobba för dem längre. När jag kom in på hotellrummet slänger jag mig på sängen och drar täcket över huvudet. Jag vill bara sjunka genom golvet och dö. Livet känns helt plötsligt meningslöst och inte värt att leva längre. Sekunder efter hör jag hur dörren till rummet öppnas och fotsteg som närmar sig rummets stora garderob. Jag håller andan för att inte bli upptäckt av personen som just kom in.  ”Bella stop hiding I know you’re under there….” sa Danielle irriterat och jag kollar fram under täcket och ser Danielle med tårar i ögonen. Hon lägger sin resväska på dubbelsängen och börjar kasta i sina kläder i den utan att vika dem. Jag bara tittar på undrande och när Danielle aggressivt drar igen dragkedjan till sin väska kollar hon argt på mig och säger ”I hope you’re happy, your evil plan worked Liam is all yours now. I know that you’ve been in love with him since you met him”. Hon slänger ner väskan på glovet och stormar ut ur rummet. Allt jag kan göra är att kolla på dörren i chock och av ren reflex lägger jag handen på min hals och känner att mitt halsband som jag har haft sedan jag var 15 saknas. Paniken inom mig stiger och jag letar under täcket i sängen, men halsbandet är spårlöst borta. Jag reser mig och springer mot stranden för att leta.

Liams perspektiv:

Jag kan skymta hotellet framför mig när någonting glänser till framför mina fötter. Jag böjer mig ner och ser Bellas älskade halsband. Innan jag hinner resa mig upp känner jag en kraft som kraftigt trycker mig bakåt så att jag faller ner mot marken. Jag kollar upp och möts av Bellas bekanta ansikte, hennes ansikte är rött och längst hennes kinder rinner tårar. Hon blir förvånad av att se mig och hjälper mig snabbt upp. Allt jag kan göra är att krama henne och viska lugnt i hennes öra att allt ska bli bra. ”Bella please don’t quit I need you, the lads need you…. Please don’t leave us. Danielle and I are over, she means nothing to me… please don’t leave me.”

Isabells perspektiv:

Liams bedjande viskningar gör att mina tårar allt snabbare strömmar ner från mina kinder och allt jag kan säga är”…… I promis”. Liam släpper sakta sitt grepp och håller upp mitt halsband i sin hand. ”I belive this is yours rigth?” säger han och försöker att låta glad men jag kan se att hans ögon är glansiga. Jag vänder mig om och låter Liam knäppa på mig halsbandet och han tar sedan tag i min hand och säger ”Let’s go back to the hotell it’s been a long day for both of us”. Jag bara nickar och vi går med jämna steg mot hotellet.

***

När vi kommer in i Lobbyn möts vi av en stressad Paul. ”Liam you have to go right NOW you have an interview in an hour”. Liam sucker djupt och jag klappar han tröstande på ryggen. Vi vänder på klacken och går ut genom hotelldörrarna för att hoppa in i bilen som skulle ta oss till intervjun. Intervjun var som alla andra killarna skämtade omkring, men Liam verkade lite distraherad. Efter intervjun skyndade killarna sig till konserten och jag stod med Hanna och Emma och berättade om allt som hänt. De är de ända som vet vad jag verkligen känner för Liam och vi bestämmer att låta honom vara i några veckor innan jag berättar hur jag känner för honom.

***

Veckorna efter incidenten på stranden spenderade jag och Liam mycket tid ihop vilket kändes både bra och dåligt. För jag älskar att spendera tid ihop med honom samtidigt som det gör mig ledsen att inte kunna berätta vad jag känner för honom (än).  Dagarna går och efter ca två veckor bestämmer jag mig för att berätta för honom.

-----2 veckor senare-----

Idag var dagen jag skulle berätta för mitt livs kärlek att jag gillar honom och mina handflator blir svettiga bara jag tänker på det…. Det är två timmar innan konserten börjar och alla förberedelser börjar bli klara. Jag har prydligt lagt fram alla killarnas kläder, när Louis kommer in i rummet. ”Hey Louis have you seen Liam?” frågade jag. ”Yeah I think he’s in the Caféteria” sa Louis innan han satte sig i soffan som stod mitt i rummet. Jag lämnade honom själv där och gick med nervösa steg till arenans caféteria där jag genast såg Liam sitta själv vid ett bord och pilla med sin telefon. Jag drog dit en stol och satte mig jämte honom. Han la genast ner mobilen och log varmt mot mig. ”Hi Li can I tell you somthing?”. Han svarade genom att nicka mot mig ”Sure, you can tell me anything”. Jag kände hur nervös jag blev och tänkte det är nu eller aldrig. ”Ehhmmm I kind of like a guy but I don’t know how to tell him.” sa jag nervöst och började ångra att jag sa någonting från första början. ”Just tell him Isabell I’m 100% sure that he likes you aswell, because you’re a lovely girl. So just tell him!” sa Liam lugnt. ”Okay I will…” sa jag och andades in djupt och tänkte för mig själv att det var nu jag hade min chans. Så jag lutade mig sakta mot Liam och mina läppar mötte försiktigt hans i någon sekund innan jag lutar mig tillbaka igen och känner att mitt ansikte blir rödare och rödare för varje sekund. Jag tittar generad på Liam som bara tittar överraskat på mig. ”I’m so sorry” säger jag och jag reser mig för att lämna rummet för generad för att ens kolla på honom mer.

Liams perspektiv:

Jag kunde inte fatta vad som just hände. Isabell hade precist kysst mig och det var precis som jag hade föreställt mig att det skulle vara, hennes läppar var så mjuka att det kändes som silke mot mina. Jag visste inte vad jag skulle göra jag såg att hon skämdes över vad hon gjort och jag vill inte att hon ska göra det, men min tunga känns tung som cement och jag kan omöjligt röra den, tills hon reser sig och går. ”WAIT BELLA!” nästan skrek jag i ren panik med rädslan för att förlora henne.

Isabells perspektiv:

Halvvägs på väg till dörren ropar Liam på mig och jag vänder mig om och han tar plötsligt tag i min arm och drog mig snabbt intill sig och kysste mig hårt. I chock var det nu jag som inte kunde säga någonting. Liam tar tag i min hand och viskar långsamt i mitt öra ”I like you too” och han kysser min nacke mjukt. Jag kramar honom och all nervositet från innan rinner av mig. Liam lägger sina händer i min svank och pussar mig lätt på pannan och frågar ”Would you like to go on a date after the concert just you and me?”. ”Yes I would love to” svarar jag och tar tag i hans händer och kysser dem. Sedan kommer Lou och ropar stressat att det är dags för Liam att byta om. Vi går hand i hand till omklädningsrummet där de andra killarna står omklädda och klara. Med nyfikna blickar kollar de på oss innan de går ut till scenen för att göra en sista soundcheck. Jag släpper Liams hand och börjar gå mot hans scenkläder. Jag räcker han kläderna och han byter snabbt om framför mig. Jag rodnar och Liam märker detta och pussar mig på kinden. ”Do you like what you see darling?”. ”Yeah”, sa jag generat och ler.

***

Efter konserten går jag och Liam tillbaka till killarnas hotell medan de andra killarna går ut och äter. Men när vi är på väg ut ur arenan ropar Harry efter oss ”Hey! Liam, Bella are you two dating or what? Tell us we are dying over here.” Liam skrattar och kysser mig passionerat innan han lyfter upp mig i sina starka armar och bär mig till hotellrummet med killarnas jubel i bakgrunden. Väl framme på rummet sätter Liam försiktigt ner mig på sängen och vi lägger oss i varandras armar och småpratar om allt och ingenting. Plötsligt reser sig Liam och kollar allvarligt på mig. ”Why do you even like me Bella?”. ”You had the coolest last name after Niall but he’s dating Emma so…” sa jag och skrattade samtidigt som jag försökte pussa honom men han tryckte ner mig på madrassen och gjorde det omöjligt för mig att röra mig närmare honom. ”No seriously why do you like me” sa han och kollade upp i taket och inväntade svar. Jag bröt mig loss ur hans grepp och satte mig upp, la mina händer om hans ansikte och kollade honom djupt i ögonen. ”You’re just the most perfect guy in the whole entire world, I would never in my wildest dreams choose another…..” mina läppar avbröts av att Liam hårt tryckte sina läppar mot mina och det ena ledde till det andra och vi somnade i varandras armar. Hela mitt liv var perfekt, jag låg här med mannen i mina drömmar och ingenting annat spelade längre någon roll.

Mitt hjärta bultade när jag gick runt gathörnet på väg till Louis hus. Killarna skulle ha ett poolparty för att fira releasen av deras första parfym och man kunde på långa vägar höra musiken som kom dansande från huset. Jag var redan sen och jag kände hur jag mina händer började bli mer och mer fuktiga av svett för varje steg jag tog. Jag försökte intala mig själv att detta var ingenting att vara nervös över, men jag visste att det syntes på lång väg att detta var min första riktiga fest. Jag fastnade i mina egna tankar och när jag vaknade upp ur min fantasivärld befann jag mig på dörrtrappan utanför Louis hus. Jag trycket försiktigt på dörrklockan och ut kom två tjejer som i ett försök att snabbt komma ut ur huset puttade av mig från trappsteget som jag stod på. På mindre än en sekund befann jag mig sittandes i blomrabatten nedanför trappsteget och jag kunde se varför de två tjejerna hade haft så bråttom ut eftersom att de nu stod och spydde i en buske lite längre bort. De två tjejerna var söta och var klädda i shorts och linnen som jag tyckte var lite för utmanande. Detta gjorde att jag började ifrågasätta det jag själv hade på mig. jag hade redan bytt kläder fyra gånger innan jag i panik sprang och köpte en svart långklänning som jag skulle ha till mina söta ballerina skor och min matchande väska. Klänningen var lite för dyr för min ekonomi för tillfället men med tanke på vilka som skulle vara på festen så var jag tvungen att se så bra ut som jag någonsin kunde.