Isabells perspektiv:

Jag vaknade en djupt störande snarkning. Jag slog genast upp ögon för att lokalisera vart ljudet kom ifrån. Jag satte mig snabbt upp och kollade mig omkring. Min blick fästes på den stora dubbelsängen som fanns i rummet där Liam och Danielle låg tätt intill varandra med armarna om varandra. De sov där så fridfullt och gulligt att det gjorde ont i hjärtat på mig bara jag tänkte på det. Jag har alltid varit avundsjuk på Danielle för att hon är den som har fångat Liams hjärta och inte jag.

***

Eftersom att jag nu var vaken och inte hade en tanke på att somna om bestämde jag mig för sträcka mig efter min mobil för att kolla Twitter och annat. När jag då såg att klockan bara var halv sju bestämde jag mig för att gå ner till stranden och utan att väcka Danielle och Liam. Så tyst som jag bara kunde smög jag upp ur sängen. När mina nakna fötter möttes av det kalla golvet gick en rysning längst hela min ryggrad, men jag kämpade emot den och smög fram till garderoben för att byta om. Jag tog min väska i farten och halvvägs ut genom dörren skrev jag en lapp som talade om var jag var och la på hallbordet innan jag försiktigt stängde dörren och begav mig till stranden.

***

Väl vid stranden möttes jag av den mjuka havsbrisen som lekfullt blåste i mitt hår och jag vågorna som försiktigt smekte den mjuka sandstranden. Jag tog av mig skorna och började gå längst sandstranden. Trots att klockan bara var halv sju var det ovanligt varmt ute och det kalla havsvattnet kändes underbart mot mina fötter. Jag låter mina tankar vandra iväg och jag blickar ut mot horisonten när jag plötsligt går emot någonting. När jag kollar upp möts jag av ett par underbara blåa ögon som tillhör en kille som jag aldrig har sett innan. Han ser ut som tagen ur en film. Jag känner hur mina kinder blir varma och tänker på hur jag själv ser ut. Mitt hår är rufsigt på grund av vinden och mitt ansikte är osminkat. Mina osäkerheter  försvinner genast när killen som troligen är badvakt på stranden börjar prata med mig. ”Oh sorry beautiful I didn’t see ya’. I’m James, so tell me what are a girl like you doing here at this time of the day” säger han och blinkar flörtigt till mig. “Well I just walkning to clear my mind, what about yourself, what are a guy like you doing here?” säger jag och försöker att vara lika flörtig tillbaka. “Just lifeguarding” svara James och skrattar lite lätt åt mitt försök att flörta med honom. Vi står och kollar på varandra när plötsligt en annan livvakt ropar på James. ”I guess I have to go…. See ya’” säger han och vinkar mot mig och skyndar sedan bort mot den andra livvakten. ”See ya’…..” säger jag lågt för mig själv och tankarna på Liam och Danielle kommer tillbaka till mig. Jag sätter mig sorgset på en sten lite längre bort och kollar på de som nu har kommit för att simma i havet.

Liams perspektiv:

Jag vaknar med armarna om Danielle och den välbekanta doften från hennes hår. Solen skiner genom fönstret och Danielle slår upp ögonen och pussar lätt mina läppar. ”Good morning babe” säger hon sömnigt. ”Good morning ” svarar jag halvvägs uppe ur sängen och märker att Isabell är borta. ”Hey have you seen Bella?” frågar jag och känner en oroskänsla i magen. ”No, why?” svarade Danielle som även hon märker den tomma sängen som står intill väggen. Jag bryr mig inte om att svara utan letar runt i rummet efter lettrådar om var Bella kan vara. När jag var nära att ge upp ser jag en lapp på insidan av dörren ”Hi! I’m out for a walk on the beach //Bella” kan jag läsa när Danielle hoppar fram bakom mig. ”Let’s go to the beach babe, I would love to spend some alone time with you” sa hon och tog min hand och drog mig ut genom dörren.

Isabells perspektiv:

På långa vägar kan jag höra Danielles skratt bakom mig och jag vänder mig om för att se Liam och Danielle gående hand i hand längst strandkanten. Jag känner att mitt hjärta ännu en gång brister och jag känner hur jag inte orkar prata med dem just för tillfället så i ett försök att komma undan från dem sätter jag mig bakom ett träd några meter bort och sökte skydd från trädets skugga. Jag hör Danielle och Liam komma närmare och närmare i takt med att deras röster blir starkare och starkare. Jag ber till de högre makterna av hela mitt hjärta att dom inte ska se mig.

Liams perspektiv:

Danielle och jag går längst strandkanten och jag hör hennes röst i mitt bakhuvud, men jag kan inte koncentrera mig på orden som kommer ut ifrån hennes mun för allt jag kan tänka på är Isabell. Jag känner hur Danielle drar min hand med sig mot en sten som vi sätter oss på och jag orkar inte fråga varför vi satte oss där. Jag vet att det måste vara någonting fel på Bella för hon brukar inte beté sig såhär. ”I feel sorry for Isabell…” säger jag utan att tänka mig för. Danielle blir tyst och jag vänder mig mot henne för att mötas av hennes chockade och ser lite förolämpad över att jag inte lyssnade på vad hon sa. ”…..why?!” säger hon lite irriterat. Utan att tänka mer på vad Danielle pratade om nyss. ”I don’t know really…. She just looks so sad when the two of us are hanging out and when we are spending time with the other lads.” Sa jag och kände hur otroligt synd jag tyckte om Isabell. ”Well it’s not our fault that she doesn’t have a boyfriend and when I think about it I think she should get fired. She’s not doing a great job after all” sa hon irriterat och på gränsen till otrevligt.

Isabells perspektiv:

Jag kan höra exakt allt som Danielle och Liam säger när dom sitter på stenen och jag känner hur det börjar bränna bakom mina ögon och jag känner mig som världens dummaste person. Hur kunde jag vara så dum att jag trodde att Liam och de andra gillade mig. Jag torkar mina ögon och bestämmer mig för att göra som de vill och sluta. Jag reser mig upp och går tyst i deras riktning.

Liams perspektiv:

 Jag känner hur jag själv blev irriterad på Danielle, hur kan hon säga så om Bella som är världens snällaste tjej? Jag kan medge att det tar det tar lite längre tid för henne att lära sig sakerna, men det är ingen världskatastrof. När jag inte svarar henne fortsätter Danielle att uttrycka sina känslor för Bella. ”I think she should leave us alone and forget about us. She’s obviuosly obsessed with you and the other lads and all she wants is the fame and…” Innan hon hinner tala till punkt hör jag en hostning bakom mig och bade jag och Danielle vänder oss om och möts Bellas uppgivna ansikte. Hennes ögon är röda och hon nästintill viskar ”I will do as you want and quit so I hope you’re happy now….” Innan jag hinner reagera har Bella vänt sig om och småspringer med huvudet i ansiktet på väg till hotellet. Allt jag kan göra är att titta på Danielle som generat kollar ner på sina fötter. Jag släpper hennes hand och reser mig frustrerat upp och skyndar efter Bella.

Isabells perspektiv:

Jag springer med gråten i halsen och tårarna strömmande längst mina kinder. Jag kan inte fatta att Liam, killen jag har varit hemligt förälskad i inte vill att jag ska jobba för dem längre. När jag kom in på hotellrummet slänger jag mig på sängen och drar täcket över huvudet. Jag vill bara sjunka genom golvet och dö. Livet känns helt plötsligt meningslöst och inte värt att leva längre. Sekunder efter hör jag hur dörren till rummet öppnas och fotsteg som närmar sig rummets stora garderob. Jag håller andan för att inte bli upptäckt av personen som just kom in.  ”Bella stop hiding I know you’re under there….” sa Danielle irriterat och jag kollar fram under täcket och ser Danielle med tårar i ögonen. Hon lägger sin resväska på dubbelsängen och börjar kasta i sina kläder i den utan att vika dem. Jag bara tittar på undrande och när Danielle aggressivt drar igen dragkedjan till sin väska kollar hon argt på mig och säger ”I hope you’re happy, your evil plan worked Liam is all yours now. I know that you’ve been in love with him since you met him”. Hon slänger ner väskan på glovet och stormar ut ur rummet. Allt jag kan göra är att kolla på dörren i chock och av ren reflex lägger jag handen på min hals och känner att mitt halsband som jag har haft sedan jag var 15 saknas. Paniken inom mig stiger och jag letar under täcket i sängen, men halsbandet är spårlöst borta. Jag reser mig och springer mot stranden för att leta.

Liams perspektiv:

Jag kan skymta hotellet framför mig när någonting glänser till framför mina fötter. Jag böjer mig ner och ser Bellas älskade halsband. Innan jag hinner resa mig upp känner jag en kraft som kraftigt trycker mig bakåt så att jag faller ner mot marken. Jag kollar upp och möts av Bellas bekanta ansikte, hennes ansikte är rött och längst hennes kinder rinner tårar. Hon blir förvånad av att se mig och hjälper mig snabbt upp. Allt jag kan göra är att krama henne och viska lugnt i hennes öra att allt ska bli bra. ”Bella please don’t quit I need you, the lads need you…. Please don’t leave us. Danielle and I are over, she means nothing to me… please don’t leave me.”

Isabells perspektiv:

Liams bedjande viskningar gör att mina tårar allt snabbare strömmar ner från mina kinder och allt jag kan säga är”…… I promis”. Liam släpper sakta sitt grepp och håller upp mitt halsband i sin hand. ”I belive this is yours rigth?” säger han och försöker att låta glad men jag kan se att hans ögon är glansiga. Jag vänder mig om och låter Liam knäppa på mig halsbandet och han tar sedan tag i min hand och säger ”Let’s go back to the hotell it’s been a long day for both of us”. Jag bara nickar och vi går med jämna steg mot hotellet.

***

När vi kommer in i Lobbyn möts vi av en stressad Paul. ”Liam you have to go right NOW you have an interview in an hour”. Liam sucker djupt och jag klappar han tröstande på ryggen. Vi vänder på klacken och går ut genom hotelldörrarna för att hoppa in i bilen som skulle ta oss till intervjun. Intervjun var som alla andra killarna skämtade omkring, men Liam verkade lite distraherad. Efter intervjun skyndade killarna sig till konserten och jag stod med Hanna och Emma och berättade om allt som hänt. De är de ända som vet vad jag verkligen känner för Liam och vi bestämmer att låta honom vara i några veckor innan jag berättar hur jag känner för honom.

***

Veckorna efter incidenten på stranden spenderade jag och Liam mycket tid ihop vilket kändes både bra och dåligt. För jag älskar att spendera tid ihop med honom samtidigt som det gör mig ledsen att inte kunna berätta vad jag känner för honom (än).  Dagarna går och efter ca två veckor bestämmer jag mig för att berätta för honom.

-----2 veckor senare-----

Idag var dagen jag skulle berätta för mitt livs kärlek att jag gillar honom och mina handflator blir svettiga bara jag tänker på det…. Det är två timmar innan konserten börjar och alla förberedelser börjar bli klara. Jag har prydligt lagt fram alla killarnas kläder, när Louis kommer in i rummet. ”Hey Louis have you seen Liam?” frågade jag. ”Yeah I think he’s in the Caféteria” sa Louis innan han satte sig i soffan som stod mitt i rummet. Jag lämnade honom själv där och gick med nervösa steg till arenans caféteria där jag genast såg Liam sitta själv vid ett bord och pilla med sin telefon. Jag drog dit en stol och satte mig jämte honom. Han la genast ner mobilen och log varmt mot mig. ”Hi Li can I tell you somthing?”. Han svarade genom att nicka mot mig ”Sure, you can tell me anything”. Jag kände hur nervös jag blev och tänkte det är nu eller aldrig. ”Ehhmmm I kind of like a guy but I don’t know how to tell him.” sa jag nervöst och började ångra att jag sa någonting från första början. ”Just tell him Isabell I’m 100% sure that he likes you aswell, because you’re a lovely girl. So just tell him!” sa Liam lugnt. ”Okay I will…” sa jag och andades in djupt och tänkte för mig själv att det var nu jag hade min chans. Så jag lutade mig sakta mot Liam och mina läppar mötte försiktigt hans i någon sekund innan jag lutar mig tillbaka igen och känner att mitt ansikte blir rödare och rödare för varje sekund. Jag tittar generad på Liam som bara tittar överraskat på mig. ”I’m so sorry” säger jag och jag reser mig för att lämna rummet för generad för att ens kolla på honom mer.

Liams perspektiv:

Jag kunde inte fatta vad som just hände. Isabell hade precist kysst mig och det var precis som jag hade föreställt mig att det skulle vara, hennes läppar var så mjuka att det kändes som silke mot mina. Jag visste inte vad jag skulle göra jag såg att hon skämdes över vad hon gjort och jag vill inte att hon ska göra det, men min tunga känns tung som cement och jag kan omöjligt röra den, tills hon reser sig och går. ”WAIT BELLA!” nästan skrek jag i ren panik med rädslan för att förlora henne.

Isabells perspektiv:

Halvvägs på väg till dörren ropar Liam på mig och jag vänder mig om och han tar plötsligt tag i min arm och drog mig snabbt intill sig och kysste mig hårt. I chock var det nu jag som inte kunde säga någonting. Liam tar tag i min hand och viskar långsamt i mitt öra ”I like you too” och han kysser min nacke mjukt. Jag kramar honom och all nervositet från innan rinner av mig. Liam lägger sina händer i min svank och pussar mig lätt på pannan och frågar ”Would you like to go on a date after the concert just you and me?”. ”Yes I would love to” svarar jag och tar tag i hans händer och kysser dem. Sedan kommer Lou och ropar stressat att det är dags för Liam att byta om. Vi går hand i hand till omklädningsrummet där de andra killarna står omklädda och klara. Med nyfikna blickar kollar de på oss innan de går ut till scenen för att göra en sista soundcheck. Jag släpper Liams hand och börjar gå mot hans scenkläder. Jag räcker han kläderna och han byter snabbt om framför mig. Jag rodnar och Liam märker detta och pussar mig på kinden. ”Do you like what you see darling?”. ”Yeah”, sa jag generat och ler.

***

Efter konserten går jag och Liam tillbaka till killarnas hotell medan de andra killarna går ut och äter. Men när vi är på väg ut ur arenan ropar Harry efter oss ”Hey! Liam, Bella are you two dating or what? Tell us we are dying over here.” Liam skrattar och kysser mig passionerat innan han lyfter upp mig i sina starka armar och bär mig till hotellrummet med killarnas jubel i bakgrunden. Väl framme på rummet sätter Liam försiktigt ner mig på sängen och vi lägger oss i varandras armar och småpratar om allt och ingenting. Plötsligt reser sig Liam och kollar allvarligt på mig. ”Why do you even like me Bella?”. ”You had the coolest last name after Niall but he’s dating Emma so…” sa jag och skrattade samtidigt som jag försökte pussa honom men han tryckte ner mig på madrassen och gjorde det omöjligt för mig att röra mig närmare honom. ”No seriously why do you like me” sa han och kollade upp i taket och inväntade svar. Jag bröt mig loss ur hans grepp och satte mig upp, la mina händer om hans ansikte och kollade honom djupt i ögonen. ”You’re just the most perfect guy in the whole entire world, I would never in my wildest dreams choose another…..” mina läppar avbröts av att Liam hårt tryckte sina läppar mot mina och det ena ledde till det andra och vi somnade i varandras armar. Hela mitt liv var perfekt, jag låg här med mannen i mina drömmar och ingenting annat spelade längre någon roll.