Detta är min första imagine, men jag hoppas du ska gilla den :)

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Kaos. Allting är kaos just nu. Inget ovanligt direkt. Allt brukar vara det minutrana innan en konsert. Utanför hör jag alla fansen skrika av glädje och nervositet för att möta sina största idoler. Jag ler lite för mig själv när jag tänker tillbaka hur jag själv var innan jag träffade killarna i one direction.

Jag tittar mig omkring där jag står bland killarnas linnen, skjortor och t-shirtar. Killarna har som vanligt lagt fram sina önskemål om kläder och jag inspekterar nyfiket klädvalet. Liam har valt ett urringat linne igen. Inte likt honom, tänker jag men samtidigt gillar jag tanken på Liam i...

 

-"Hi Isabell", hör jag plötsligt Liam säga och jag upptäcker att han står och kikar nyfiket in i rummet med alla kläderna och mig. .

 

Jag kommer snabbt på mig själv med att stå och dag drömma om honom och tittar generat ner i marken en sekund innan jag snabbt byter till ett glatt leende och besvarar hans hälsning:

 

-"Hi, Liam are you nervous for tonight, I mean the concert and everything?"

 

- "Just a little.," säger han glatt och går lite närmare mig och kläderna. Han synar de andra killarnas klädval med road blick.

 

Jag har alltid undrat vad han tänker på när han står och ler så där för sig själv. Han verkar så självsäker i sig själv på något sätt, trotts allt hemskt som han var med om som liten. När jag tänker efter är han mycket lik mig själv. Vi har båda haft problem vår hälsa och skolan. Liam har många gånger berättat hur hemska hans mobbare i skolan var och om den gången ingen kom på hans födelsedagskallas. Han sa det helt obesvärat som om det inte betyder någonting för honom längre, att det var en tid i hans liv som han lämnat bakom sig utan att ha lämnat något spår av ärr i själen. Jag önskar jag var lika stark som Liam och hade lika fantastiska vänner som han har.

 

-"Okay, you have the boys" säger jag tillslut och kollar in i hans vackra bruna ögon. "I have nobody."

 

- "You have me, svarar han med sen lena och röst på ett så omhändetagande sätt att mina ögon börjar tåras.

 

- "Liam, you are famous and I´m just a normal, bullied girl from Sweden, who got this job, this amazing job."

 

Det går inte att hålla tillbaka tårarna som nu sakta rinner ner för mina kinder. Jag vänder bort mitt ansikte för att han inte ska se mig gråta men istället går han sakta till mig och lägger sina armar runt mig och håller mig i sin varma famn. Jag kramar om honom hårt men är samtidigt rädd för att kleta ner honom med mitt smink.

 

- Bella, "I´m here for you, no matter what", säger Liam fortfarande med sin lugnaste röst. Som får mig att sakta börja lugna ner mig.

 

- "Really?" frågar jag och tittar ännu en gång in i hans fantastiska ögon.

 

- "Really", svarar han och ler vänligt mot mig.

 

Tätt tillsammans står vi där i klädrummet medan minuterna passerade. Jag visste inte hur länge vi stod där men jag visste att jag kunde stå där i hans famn i all oändlighet.

 

- "30 minutes untill concert!", skriker plötsligt Paul och jag och Liam släpper greppet om varandra i samma sekund.

 

De andra killarna gick in för att klä på sig sina kläder. De hade precis varit inne i hår och sminket och Lou hade gjort ett strålande jobb som vanligt. Liam såg lite stressad ut och drog på sig linnet snabbt för att skynda till Lou för att få på sig sminket och fixa frillan. Jag stod nu själv en bit bort från de andra killarna som skämtade om de andras outfits. 

 

---

 

Fansen vrålade mer än normalt och jag skrattade lite för mig själv åt deras eufori. 10 minuter kvar innan konserten skulle börja och förbandet hade precis lämnat scenen. Harry, Niall, Zayn och Louis står vid scenens kant redo att gå in, men var är Liam? Jag reste mig upp och gick sakta mot logerna medan jag tänkte på orden Liam sa när vi stod i klädrummet. Om hur han tog hand om mig och ständigt frågade mig om jag mådde bra. Det sista han sa innan Paul kom var att jag alltid kunde prata med honom om allt. De orden spred sig som en lugnande varmdusch i kroppen och fick mig att rysa. Jag älskar verkligen honom tänkte jag för mig själv när jag plötsligt såg honom stå utanför sin loge. Hans ansiktsuttryck berättade att allt inte var som det skulle.

När han fick syn på mig ändrades hans ledsna min till ett ursäktande generat leende och han tittade leende ner mot golvet.

 

- "Are you allright Liam?" frågde jag.

 

-"I´m a little bit nervous acctually, it´s a really big Crowd tonight." Sa han och skrattade lite åt sig själv.

 

- "You can do it, you have your fans and the boys"

 

-"I have you too", sa han snabbt och jag känner hur mina kinder snabbt färgas röda. Jag tittade snabbt bort med ett ursäktande och generat leende på läpparna.

 

- "Are you bluching?" skrattar Liam vänligt när han märker mina rödlätta kinder.

 

-"No, or mabye a little bit, it´s.. you know.... the nicest thing a boy ever had said to me." säger jag och rodnar ännu mer.

 

- "Naaw" säger han och ger mig en kärleksfull och retsam blick innan han springer bort för att möta den gigantiska publiken.

 

Jag hör hur "Up all night" börja spelas och Liam börjar sitt stycke "It feels like we´ve been living in fast- farward..." Jag bestämmer mig för att gå tillbaka till scenkanten för att kolla på framträdandet och för att se hur stor publiken egentligen är.  

 

-----

 

"Now it´s time for... you know it don´t you?," skriker Niall ut över den gigantiska publiken som genast svarar på hans fråga. "Thats right! Little things!"

 

Jag har stått och kollat som hypnotiserad hela föreställningen. Killarna har haft mycket energi ikväll vilket har gjort att publiken blivit ännu galnare. Little things introt börjar och jag känner tårarna komma igen. Denna låten är den vackraste av alla låtar. Jag tänker varje går att det som de sjunger är riktat just till mig. Jag vet att många andra också tänker just så men det är också det som är så fantastiskt. Att de kan få så många att tycka bättre om sig själva. Arenan fylls av ljus från publiken liknande stjärnor på himlen.

 

- "så otroligt vackert", mumlar jag tyst för mig själv.

 

Jag möter plötsligt Liams blick. Han ser bättre ut än någonsin. Hans kropp är glansig av svett vilket gör att hans muskler framhävs bättre under hans urringade tunna linne.  Plötsligt händer något och Liam reser sig från sin bestämda plats och börjar med raska steg gå mot mig. Jag kollar runt och ser att scenarbetarna ger varandra undrande blickar. Han är nere på scengolvet just när hans solo börjar. Han saktar ner på farten och går långsamt mot mig medan han fokuserar blicken på mina blåa undrande ögon. Han tar min hand och leder mig ut på scen samtidigt som han och Zayn börjar på refrängen. Liam står rakt framför mig nu medan han sjunger slutet av refrängen. Liam tittar nu mig djupare än någonsin i ögonen och viskar tyst i micken: "sorry Bella" innan han låter den långsamt falla ner till golvet. Innan rundgången av mikrofonens träff med golvet ljuder ut över publik och scenarbetare, böjer sig han fram och kysser mig.

Jag blev först chokad av hans plötsliga beslut, men så fort hans mjuka läppar mötte mina lät jag mig själv slappna av i hans famn medan våra läppar sakta särades och avslutades i två generade leenden.

Jag märkte plötsligt vad tyst allting blivit. Publiken som förut varit vild var nu tyst. Musiken var tyst och även de andra 1D killarna stod tysta och förstummade på sina bestämda platser medan de med stora ögon såg på vad som hände framför dem. Jag brydde mig inte om någon nu, utom mig själv och Liam. Det var en befriande känsla. Jag tog tag i hans linne som även det var fuktigt av svett ifrån konserten. Jag tittade på hans vackra bröstkorg som gjordes synlig igenom urringningen på tyget och på hans starka armar som höll om mig i ett starkt men ändå varsamt grepp. Jag mötte tillslut hans blick och viskade: "I love you..." Innan våra läppar mötes ännu en gång. Denna gång besvarade publiken kyssen med ett stort "NAAAAW". När vi än en gång lät våra läppar gå från en kyss till ett leende jublade publiken. Louis som äntligen hade sansat sig från chocken fick istället ett glädjerus och skrek "Yeeey!!!" och sprang för att krama oss båda tätt följt av de andra tre killarna..

 

----

 

Konserten var tvungen att fortsätta så gått det gick, trotts att ingen riktigt var sig lik under resten av konserten. Jag själv satt vid sidan av scenen som innan och mötes gång på gång av Liams kärleksfulla blickar. 

Efter konserten tog Liam mig i sina armar då jag med lätta steg sprang för att möta honom. Han omfamnade mig och snurrade mig ett varv medan jag fnittrade åt hur löjligt kär jag var och av den tyngdlösa känslan av att bli lyft av hans starka armar. Liam sätter ner mig på marken och kollar på mig med en hemlighetsfull blick.

 

- "Forgot something", viskar han och innan jag vet ordet av håller han en bukett med de finaste rosorna jag någonsin sett i handen. Jag tar sakta emot dem medan jag viskar: "thanks".

 

- "Come", säger Liam efter en stund fylld av ny energi från konsertadrenalin och kärlek. Han greppar min hand och leder oss förbi förundrade scen-och backstage arbetare. Jag vet att han är på väg till sin bil, trotts att han inte får gå någonstans direkt efter konserten. Jag ler lite åt hans spontana ryck när jag sitter i bilen på väg mot killarnas hotell.

 

---------

  

 Jag står och tittar med imponerade ögon när jag stiger in i  hans hotellrum. Jag vet att de bor på fina hotell men det här är helt sagolikt.

 

-"I just gonna take a shower, säger Liam med ett leende och går iväg till sitt badrum.

 

Jag tittar efter honom när han går in till badrummet. Jag kan inte fatta vilken tur jag har haft. Liam är världens mest fantasiska kille och han har valt just mig. Jag kan bara inte förstå det. Vad har jag som inte tjejerna i publiken har. De är både snyggare och har säkert haft ett lyckligare liv än mig.

 

- "You are so Beautiful, both outside and inside." Säger Liam som precis kommit ut från duschen iklädd ett par mjukisbyxor som om han hade läst mina tankar.

 

Han omfamnade mig bakifrån och la sin haka mot min axel. Jag kände doften av hans schampo och den heta vattenångan från hans kropp.

 

-----

 

-"This is my favorite Movie, I promise!" skrattar Liam när han försöker starta igång "Toy story".

 

Jag skrattar åt hans barnslighet där jag sitter i sängen i en av hans stora tröjor. Även om den är tvättad sitter ändå lukten av honom kvar i den. När han äntligen får igång filmen kryper han ner under täcket bredvid mig och lägger armen om mig.

 

- "You are so Beautiful", säger Liam och kysser min panna. "I am the luckiest man on Earth."

 

Jag börjar le av hans vackra ord.

 

Om man ändå kunde stanna tiden i just detta ögonblick.