Bellas perspektiv

Maj solen sken och värmde våra ansikten när vi med stolta steg gick mot friends arena där våra största idoler skulle hålla sin första Sverige konsert. Väntan har varit lång och enda sedan Paul blev deras livvakt hade han lovat att jag skulle få träffa killarna. Jag är lite orolig ifall han känner att jag utnyttjar honom eftersom vi inte hade någon speciell kontakt innan han blev nära vän med killarna. Han var bara pappas bror i England. Ingen speciell, men nu umgås han dagligen med världens största pojkband! När jag fick veta av pappa vad hans nya jobb var tog jag genast kontakt med honom för att bygga upp en bättre relation. I efterhand känns det hemskt nu när vi har blivit så nära, men jag menar vad gör man i en sådan situation? Jag försöker dagligen intala mig själv att alla skulle göra det samma men jag är orolig att Paul kommer säga nej till att vi ska gå på konserten eftersom han lovat oss både bra platser och en träff med one direction helt gratis. Jag blir lite ledsen på mig själv när jag tänker på det och Emma verkar så glad att ha den möjligheten eftersom hon är bästa vän med mig. Jag vill inte svika henne.

”Kan du fatta att vi ska se dem!”, säger Emma och hoppar på stället på ett sätt som inte riktigt såg friskt ut.

”Haha ta det lugnt Emma”, sa jag och skrattade åt hennes beteende. ”Du kan ju inte beté dig så när vi träffar dem, du kommer skrämma iväg dem.”

”Ha! Nej det kommer jag inte göra men det är väl bara bra om jag får ut all energi nu så att jag kan vara lugn sen?”

”Ja jag antar det”, svarade jag och log mot min vän.

***

När vi kom till arenan blev vi chockade. Hundratals fans stod runt arenan och sjöng, skrattade och pratade. Det var en speciell syn. Många hade samlats vid stängslet till garaget där turnébussarna stod, och tittade nyfiket in. Jag och Emma ställde oss lite närmare dem. De pratade om att de hade sett Louis åka skateboard där inne. Jag blev plötsligt nervös. Hur skulle jag egentligen reagera när jag såg dem på riktigt. Jag rös i hela kroppen. Plötsligt dämpades mina tankar av ett öronbedövande skrik och jag såg Paul komma ut från garaget. Han gick i min riktning och jag var tvungen att hålla för öronen för allt skrikande. Herregud kunde de inte bara lugna sig. Han är ju bara deras livvakt. Paul gick fram till mig och Emma och släppte in oss medan han höll undan de andra fansen som skrek hans namn och bad om att få komma in och träffa killarna. Jag kramade min farbror snabbt. Det var en obeskrivlig känsla att äntligen få träffa honom efter att bara ha pratats vid i telefon.

”Let´s go inside” skrek han till oss för att vi skulle höra vad han sa över alla skrikande tjejer. Vi nickade och började gå mot garaget. Jag var spänd som en fiolsträng för att kanske få en blick av killarna i garaget men allt jag kunde se var olika arenafordon. Vi gick in genom en dörr som ledde till ett litet backstage rum inne i arenan.

”I´m so glad to finally meet you Isabell“, sa Paul och kramade mig igen för att sedan se på Emma. ”Who is your friend”

”Oh that´s Emma”, sa jag och log mot min vän som log tillbaka mot mig. ”We are like sisters.” Jag kramade om Emma för att verkligen bekräfta att hon inte var ett fan från utsidan som lyckats smita in med oss.

”I can see that”, skrattade Paul, “you´re going to see the boys and meet them, okay?” Både jag och Emma kollade på varandra samtidigt men uppspelta ansikten.

”That sound´s really great” sa vi i kör mot Paul som nickade till svar.

***

Efter att vi fick det fantastiska beskedet av Paul att vi verkligen skulle få träffa dem satte vi oss på våra platser i den än så länge tomma arenan. Det var så tyst att jag undrade om verkligen 1D-killarna var bakom scenen som Paul hade sagt att de var. Emma och jag satt länge tysta för att höra något ljud men vi kunde inte indentifiera något. Fler människor började snart droppa in och sätta sig. Arenan fylldes av mummel från tusentals männiksor. Vi började bli mycket nervösa och när äntligen showen startade var jag nära att tappa andan.

***

Louis perspektiv

Vad gör de två tjejerna inne i arenan, tänkte jag när jag tittade ut genom kuliserna. Den ena tjejen var den sötaste jag någonsin sett och jag bestämde mig för att försöka komma närmare henne på något sätt. Liam kom plötsligt gående mot mig och klappade mig på axeln.

”What´s up, mate” sa han och försökte se vad det var jag kollade på. ”Oh that´s Paul´s niece and her friend, they are going to our meet and greet too.” Jag kände mig glad inombords och log mot Liam med ett töntigt leende. Det kanske jag inte skulle gjort för han verkade fatta vinken.

”Ohh, you fancy her”, sa han och blinkade. ”Yeah she is really sweet, but you have a girlfriend, remember!” Liam gav mig ett skämtsamt men lite förhårt slag i sidan och gick sedan tillbaka till de andra killarna som samlade sig inför föreställningen. Han verkade nästan lite sur på något sätt. Konstigt. Jag tittade in genom kuliserna igen och då hur arenan nu började fyllas av människor. Jag gick till de andra och försökte samla mina tankar för att fokusera på låttext istället för tjejer. Jag har ju Eleanor. Vad håller jag egentligen på med? Förvisso är mina känslor för henne inte som de var förut precis eftersom vi har bråkat en hel del och jag förstår mig bara inte på henne ibland, men jag har levt med henne så länge och vet inte vad jag skulle göra utan henne. Plötligt kände jag något tungt på ryggen och förstod att det var Niall som höll på att brotta ner mig. Jag skrattade åt att inget kunde få mig på bättre tankar så snabbt än mina 1D-boys.

***

Det var svårt att hålla reda på texten till mina solon när jag ständigt höll blicken på den vackra tjejen längst fram. Hon som skulle, enligt Liam vara Pauls brorsdotter. Jag såg att hon verkade ha roligt, men jag ville verkligen närma mig henne på något sätt. Jag började tänka på hur Liam brukar ta och filma med fans mobiler på scen. Jag bestämde mig för att ge det en chans och gick fram till tjejen och frågade henne om jag fick låna hennes mobil. En rysning av glädje spreds sig i min mage när jag såg hur glad hon blev av att jag frågade. Hon nästan tappade telefonen i golvet . Jag skrattade och greppade telefonen och började filma runt lite på scenen. Ja började verkligen förstå varför Liam gillade det. Det var verkligen superkul! Jag gick fram och lämnade tillbaka telefonen, Jag vågade till och med blinka lite åt henne när hon tackade för att jag återlämnade den. Med stärkt självförtroende och glädjerus fortsatte jag konserten och jag kände mig bättre och starkare än någonsin. Även om jag kände Liams svartsjuka blickar bränna i min rygg.    

***

Bellas perspektiv

Jag har aldrig varit så glad. Louis filmade med min mobil. Hela jag ville explodera av lycka. Detta händer bara inte. Emma och jag skrek och dansade som vi aldrig gjort innan och jag märkte faktiskt att både Liam och Louis tittade åt vårt håll. Lyckan var total.

***

Det lilla rummet hade ungefär tio stolar och alla var upptagna av tjejer som såg ut att dö av nervositet. Dessa hade verkligen kämpat för att få sina meet and greet träffar genom att vinna i olika tävlingar. Jag kände mig hemsk som bara lyckats glida in på ett bananskal tackvare att Paul. En av tjejerna vid ett bord, som såg ut att vara i vår ålder log mot oss och flyttade till sin kompis så att de trängde sig på en stol. Hon pekade leende på den lediga stolen. Jag och Emma trängde oss ner på den lilla stolen.

”Hej jag heter Lisa,” sa tjejen och streckte ut handen för att hälsa på oss. Vi hälsade båda två genom att ta hennes hand och säga våra namn. ”Jag vann meet and greet i en spotify tävling ni då?” fortsatte hon.

”Ä-äh Paul är min farbror så han fixade träff med dem.” Tjejens vänliga ansikte förendrades och hon så inte alls lika vänlig ut längre.

”Så du menar att tackvare att du är släkt med deras livvakt får du träffa dem!? Det är helt sjukt!” Lisa ställde sig plötlsligt upp och tittade ut bland de andra tjejerna som vänts sig om för att höra vad som händer. ”Alla vi som sitter här inne har kämpat för att komma hit, men du din lilla bitch bara tror att du förtjänar att vara här bara för att du tror du har rätt eftersom du är släkt. Du har inte mer rätt än oss! Så dra härifrån!” Hon pekade mot dörren och jag kände tårarna komma i mina ögon.

”Säg inte så åt min bästa vän” Skriker plötsligt Emma till Lisa som verkar lite chockad. ”Kom Bella vi går här ifrån.” Emma tog min hand och vi gick ut från det lilla rummet med alla blickar efter oss.

”Hon har kanske rätt, Emma. Jag är kanske inte värd att träffa dem.” säger jag och tittar in i Emmas allvarliga ögon.

”Jo det är du, du ä lika mycket värd som alla andra directioners i världen att träffa killarna. De andra tjejerna är bara avundsjuka.” Jag nickar och vi kramar om varandra hårt enda tills jag känner att någon petar på min axel. Det var Paul.

”Hi, girls why aren´t you in the waiting room with the other girls.” sa han och tittade förvirrat på oss. Jag berättade allt för honom och han visade oss till ett annat rum där vi kunde vänta tills de andra var klara. Det kändes bäst så tyckte både jag och Emma. Jag vill aldrig träffa de tjejerna igen.

Louis perspktiv

Varje gång det kom in nya tjejer till meet and greet rummet blev jag besviken, trotts att jag inte visade det. Ingen av dem var ”tjejen längst fram”. Efter att alla korten var tagna var det svårt att dölja min besvikelse att inte Hon och hennes kompis kom. Liam har verkat små sur hela dagen och jag har försökt att undvika honom, men han såg faktiskt också lite ledsen ut. Precis när vi skulle lämna rummet kom Paul in.

”Wait a minute guys, there are two more who want to meet you” sa han och visade in de två tjejerna från första raden. Det var svårt att dölja lyckan jag kände. Det var som om mitt hjärta hoppade glädjeskutt i mitt bröst.

Bellas perspektiv

Jag och Emma hade redan bestämt hur vi skulle fördela det. Jag skulle gå till mina favoriter först och hon till sina. Vi frågade Paul om det var okej att prata lite privat med dem och det gick han med på. Han visade in mig, Louis och Liam i ett rum där vi kunde vara lite för oss själva. Jag ville verkligen det för at kunna förklara hur mycket de betydde för mig. Paul presenterade mig som sin brorsdotter och lämnade oss sedan ensamma.

”Nice to meet you, babe.” Säger plötsligt Liam och skiner upp. Jag blir lite generad och tittar ner mot mina fötter. Jag tar försiktigt ut breven jag har i fickan och ger dem till Louis och Liam.

”What is this, love?” frågar Louis och får en märklig blick av Liam. Jag blir ännu en gång generad men säger:

”It´s something I want to tell you boys, read please.” Killarna börjar båda två läsa på min lapp där det stod följande:

” Hi! :) You mean a lot for me! you make me feel beautiful and make me happy. You make everything fun and worth to live. I love you so much! Good luck in the future and I hope you guys will together forever. Love from your biggest fan Isabell. :) <3”

Louis och Liam stod och kollade på sina lappar för att sedan gå fram och ge mig en gigantisk kram. Jag kände hur all depression från vad Lisa sagt bara gled av mig. Jag kände mig starkare än någonsin. När vi stod där kom plötsligt Paul in.

”Oh sorry, but it´s time to take photos now”, sa han och log mot oss. Vi gick tillbaka till rummet med Emma, Niall, Zayn och Harry. Jag och Emma hade såklart glömt att tänka ut hur fotot skulle se ut, så när Paul frågade oss blev vi helt ställda. Vi ville ju varken ha ett tråkigt foto och vi ville verkligen inte be killarna om någonting för konstigt. Louis gjorde ett tecken till Paul att han visste vad han skulle göra och plötsligt kände jag hans läppar mot min kind. Jag blev väldigt chockad men bad en bön att det inte skulle synas på kortet hur chockad jag var.

Louis perspektiv

Det gällde att agera impulsivt om någonting skulle gå den vägen jag ville och att ge denna söta tjej en puss på kinden kunde hjälpa mig mycket. Dels för att hon måste veta att jag gillar henne och dels för att jag ville se hur hon reagerade på det, svårare än så är det inte. Efter fotot kände jag att någon snabbt och våldsamt drog in mig i rummet bredvid. Det var Liam och han såg inte glad ut.

”What are you doing Louis!” Skrek Liam till mig medan han pressade mig mot väggen. Dörren var stängd in till fotorummet och jag hoppades verkligen att ingen hörda. ”Are you totally inzane! You have Eleanor and you know that I like her!” Det brast för mig nu och jag kunde inte hjälpa tårarna som trängde sig upp i mina ögon.

”I know”, sa jag till min bästa vän.”But I´m so unhappy with her.”

”Louis, I know you, you would never betrade your girlfriend and flirt with another girl. Tell me the truth!” Jag kände hur jag började känna mig tvungen att säga sanningen till Liam. Sanningen som jag hållit för mig själv så länge.

”I saw Eleanor with another man.” Sa jag sakta med gråten i halsen till Liam som chockat släppte greppet om mig. ”She told me that I didn´t deserve her becouse I´m never home and something like that. I didn´t want to break up with her but she doesn´t want to meet me anymore, and when I saw this lovely girl in the front row. I finally felt happy again.”

”I understand” sa Liam lugnt. ”I´m sorry.”

Bellas perspektiv

Jag undrade verkligen var Louis och Liam tog vägen. De bara försvann. Jag hörde ljud från rummet bredvid och jag och Emma kollade misstänksamt på varandra.

”Lilo moment”, sa Niall och skrattade.

Tillslut kom de tillbaka igen och det var svårt att undgå att Louis var röd i ögonen som om han hade gråtit.

”Ready for your second picture” sa Paul och log mot oss. Liam lyfte plötsligt upp mig i famnen som om jag var hans nyblivna fru. Louis såg på oss med skrämd blick, men Liam blinkade skämtsamt åt honom.

”Don´t worry love I´m your superman” sa Louis och kysste mig samtidigt som kamerablixten fångade hela händelsen på bild.